Symtom

Symtom - ur boken "Nya Bränn inte ut dig". Bronsberg Vestlund Forum 1997- + tillägg jag gjort vartefter jag kommit att tänka på det.

Vi två är inte mycket för symtombeskrivningar. Det är så lätt att må dåligt av dem. Ungefär som när man läser läkarböcker och konstaterar att man har symtom som stämmer med alla sjukdomar. Men vi kan inte låta bli att ge några riktmärken du kan ha nytta av. Det är svårt att säga om och i vilken ordning de visar sig.

Vanliga stressymtom.
Du svettas, är lättirriterad, känner dig otillräcklig; kroppens rytm är rubbad, du äter för mycket eller för lite, sover dåligt eller för mycket, flyr in i sex eller tappar lusten och förmågan. Du har svårt att koncentrera dig och glömmer bort självklara saker.

Humorn och glädjen försvinner.
Du orkar inte skämta längre. Allt är allvarligt och tungt. Inte ens svart humor roar. Du förstår inte vad andra har roligt åt. De verkar snarare ytliga och lättsinniga. Du känner att du måste fokusera på att "få saker och ting färdiga", "bara jag hinner fram till x dagen då kan jag dra ner på jobbet...". Kamp och hinna ikapp blir vardag. Det här märker du inte själv. Det är som en blekning av en tapet. Det sker lite i taget.

Frånvarande utanför arbetet.
Du själv kanske inte märker det så mycket - men andra i din närhet som familj och vänner märker det. De får svårt att nå dig med annat än arbetet. Du går tyst och instängd och mumlar - Det är svårt nu. Det är så mycket att göra. Du vill ogärna prata annat än arbete. Ja helst slippa prata alls. Du anser dig inte ha tid med vänner, hoppies, avkoppling, motion, någon kontakt med ett liv utanför jobbet. - De behöver migpå jobbet. Det går inte att ta ledigt. Det finns för lite personal osv. osv.Det du egentligen gör är att du långsamt kväver ditt privata jag och den möjlighet till återhämtning du har.

OM det inte är så att det är det du gör på fritiden som tär av dina krafter. Det kan vara att du tar på dig för mycket föreningsarbete, flänger runt och skjutsar barn till olika aktiveter, själv går på alltför många kurser, kör trippla gympapass osv.

Fysisk och psykisk trötthet.
Du är ständigt trött och kraftlös. Ledig tid går åt till att försöka hämta krafter. Men vila hjälper dåligt. Orkar allt mindre. Minsta småsak blir till berg. (Tips: Den ljusakupunktur som jag kan är mycket bra just vid trötthet som "aldrig ger med sig". Vid behandling får du tillskott av energi i meridianerna.)

Känner dig psykiskt utarmad eller känner ingenting. Gråter lätt, länge och utan större orsak. (Mer kvinnligt tecken :))Eller exploderar och låter det även gå ut över oskyldiga.

Sjukfrånvaron ökar.
Kroppen reagerar ofta först mot missförhållanden. Du får spänningsvärk, magbesvär, sömnproblem och mer eller mindre grava psykosomatiska sjukdomar. Kan du stannar du hemma.

Sjuknärvaron ökar.
Du låter inte kroppen tillfriskna utan går till arbetet med feber. Blir allt oftare småsjuk. Förkylningar tar längre tid att bli av med. Du stannar inte hemma eftersom du känner ansvar för jobbet, inte har råd eller är rädd för att mista jobbet. Väldigt många väljer att stoppa i sig symtomdämpande mediciner och fortsätta vara aktiva. Sjukdom betyder ofta att kroppen behöver vila. Du kommer snabbare tillbaka till hälsa då.

Dåligt självförtroende.
Du känner dig värdelös, oduglig och maktlös. Ser bara egna svagheter och misslyckanden. Listan du försöker bocka av, högarna du tror att du någon gång ska kunna arbeta dig igenom. Du tror att allt är ditt fel och att du inte är värd att ha det bra. Vågar inte kräva förbättringar.

Distans, isolering och avståndsstagande.
Du skyddar dig mot fler misslyckanden och besvikelser, drar dig inom ditt skal. Har svårt att engagera dig, lyssna och sätta dig in i hur andra har det. Berörs inte. Orkar inte med problem, känslor och närdhet. Vill inte träffa klienter/kunder. Hellre sortera papper ensam i förrådet. Till slut drar du dig även undan kolleger, vänner - och allra sist familjen. Ibland isolerar du dig för att du skäms över tecknen på utbrändhet. Tror att du är onormal.

Någonstans här kan det vara på sin plats att varna för alkohol och andra droger. De ger en lättnad en stund, men skapar andra problem med tiden. Alkoholens dämpande effekter gör bara att du inte ser väggen du är på väg in i. Du springer in i den med högre hastighet... eller får alkoholproblem... som jag personligen tror är svårare att komma bort från än utbrändhet/utmattning!

Negativism, förakt och cynism.
Du börjar mot din vilja uppfatta enbart det negativa i livet och hos klienter eller kunder, kolleger och familjen. Du misstror andra, sätter lätt etiketter som "hopplös", "omöjlig" eller "ful" på dem. Du kan bli hård och cynisk. Du är besviken och försvarar dig mot en verklighet du inte orkar med. Du tycker minst lika illa om dig själv som om andra. (Det här är ett av de viktigaste symtomen! Stanna upp och gör något åt ditt liv!)

Uppgivenhet.
Hoppet om något bra framöver lämnar dig. Du orkar inte bry dig längre. Meningslösheten i arbetet smittar av sig på livet i övrigt. Du struntar i resultat och i arbetet. Smiter gärna undan så mycket som möjligt. Det mesta är tungt och tråkigt. Ingenting fyller på ditt "humanistkonto", det konto där du förväntar dig mening och positiv feedback. Du kan tappa kontrollen helt och låta bli att göra viktiga uppgifter på månader. Går bara och väntar på den stora katastrofen med dold panik eller uppgivenhet. Du förmår inte göra något åt det.

Överaktivitet.
En del av oss blir mycket rastlösa och uppskruvade om processen gått långt. Vi tar på oss för mycket, och säger ja till allt. Arbetar hårt för att komma ikapp. (Händer aldrig.) Pratar snabbt och mycket, kan inte lyssna. är plågade och icke kontaktbara.

Det här stadiet märker andra mer än du själv. En del tycker det är utmärkt att du så villigt tar på dig mycket och ger dig ännu mer. Andra försöker bromsa och påpeka att du nog borde... men du avfärdar det elegant eller fräsande. Du har minsann koll på läget.

Utmattning, depression, självmord och död.
En del tycker att livet har tappat all mening. De ligger och tittar i taket och känner att det inte finns någon framtid för dem. Uppgivenheten övergår i tung, nattsvart depression. I värsta fall slutar det med att de försöker begå självmord, dör i hjärtinfarkt eller någon annan svår sjukdom. (Det sista är inte symtom. Snarare ett definitivt slutstadium.)
Om du vill läsa mer om depression klicka här.

Panikångest.
Det är också ganska vanligt att människor kan få panikångest - någonstans på vägen... Jag pratar med människor som lider av det men kan inte säga att det är min starka sida. Däremot har jag hört talas om ett seriöst projekt ( Uppsala universitet) dit du kan anmäla dig - och få hjälp. Har läst i någon hälsotidning om detta och mailat till projektet. Undersök själv och se om det kan vara något för dig. Berätta sedan gärna för mig om du tyckte det var bra./Barbro

För att göra det ännu tydligare kommer här en teckning som jag gjort som visar fyra olika stadier som människor som bränt ut sig har beskrivit. När du tittar på den ska du inte genast identifiera dig med den lilla figuren. Det är inte ens säkert att du finns med här?! Och tro inte att du med ödesbestämdhet kommer att bränna ut dig om du känner igen dig på några eller fler av faserna. Det har att göra med hur mycket och hur länge du befinner dig i de olika faserna. Det går dessutom närsomhelst att ta sig från de olika faserna - med självinsikt, kunskaper om stresshantering och utbrändhet och beslutsamhet om att förändra sitt liv.

Jag tycker att bilden är bra att ha i bakhuvudet för att hålla ett öga på var du befinner dig - och kunna bromsa i tid innan du går in i sista fasen - med överaktivitet eller apati.

Entusiastisk fas

Stagnationsfas

Frustrationsfas

Apatisk fas

Entusiastiska fasen

• Arbetet upplevs som stimulerande. Det är roligt att få börja efter studierna eller det gamla jobbet.

• Det är krävande men vi tycker att vi får tillräckligt tillbaka. Motgångar fäster vi oss inte vid så mycket utan tar nya tag och tänker att bara vi har ordnat upp det här blir det bättre.
• Vi identifierar oss mycket med dem vi arbetar med, arbetslaget och hela organisationen.
• Att arbeta övertid är inget problem. Arbetet är ju roligt. Och extra insats i början får man räkna med.
• En person i den här fasen upplevs ofta som ett hot av arbetskamrater som varit länge på arbetsplatsen.
• Oklara mål löser vi genom att själva sätta upp högre mål än arbetsgivaren förväntar sig.

Stagnationsfasen

• Vi börjar känna förlust och tvivel, men vet inte riktigt vad det beror på.
• Ser inga resultat av det vi hoppades på. Vi börjar känna oss otillräckliga. De orealistiska förväntningarna blir en tyngd. Tomt på "humanistkontot".
• Pendlar i vårt engagemang och blir ibland ineffektiva, vi tvivlar ju samtidigt.
• Börjar sakta smittas av kollegers negativism, men försöker hålla det från oss.
• Isolerar oss för att skydda oss mot besvikelse och negativism.
• Hälsan börjar svikta. Lite magbesvär, huvudvärk osv. ibland.

Frustrationsfasen

• Arbetet känns meningslöst. Vi ifrågasätter meningen med arbetet, om vi har valt yrke, om inte utbildningen var helt fel.
• Känner framtidsskräck - sak det vara så här tills vi pensioneras?
• Börjar bli negativa själva och ser hinder framför oss och hos dem vi arbetar med - "det kommer aldrig att fungera".
• Känner oss alltmer maktlösa och okunniga. Inga insatser vi gör tycks hjälpa.
• Det uppstår lätt irritation och konflikter i arbetslaget. Vi drar ner varandra.
• De psykosomatiska symtomen är nu kroniska. Vi drar oss tillbaka ännu mera. Verklighetens saldo stämmer aldrig med vad vi hade tänkt oss i form av konkreta, snabba, positiva resultat med påföljande uppskattning.

Sista fasen kan upplevas på två sätt:

Överaktiva fasen

• Vi tappar kontakten med oss själva.
• Säger ja till för mycket. Arbetar ständigt.
• Lyssnar dåligt, är forcerade.
• Får inget gjort.
• Sedan går vi in i väggen.

Apatiska reaktionen

• Hoppet lämnar oss. Vi resignerar både inför arbetet och möjligheterna att förändra något.
• Distansen blir stor till klienterna, kollegerna och familjen.
• Det dåliga självförtroendet går i botten. Tror oss inte om något, allra minst om att förändra eller byta arbete.
• Struntar i arbetet."Skrotar" i korridorerna. Sköter föreningsarbeten, smiter och väntar på katastrofen eller blir helt apatiska.

UTBRÄND!

• Fysisk, emotionell eller mental kollaps som tvingar oss att sluta/bli omplacerade/byta arbete. MEN också en möjlighet att förändra våra liv till det bättre.

All trötthet och allt tungsinne är inte utbrändheth

Kom ihåg att alltid kolla din kropp om du är trött och tung i dina känslor. Gå till din vårdcentral. Det är inte alltid stress och utbrändhet! Jag har mött människor som haft stor brist på vitamin B12. När de fått en behandling på 10 sprutor har de blivit sig själva igen. De kunde känna för varje spruta hur tröttheten försvann och livsglädjen återvände.

Likaså har jag mött personer som först antogs vara utbrända och som hade otroligt låga järnvärden. Besvären försvann sedan med behandling. Naturligt järn i stora mängder kan du t.ex. få om du tar Blutsaft. Finns på hälsokostbutiker. Brukar rekommenderas till gravida kvinnor - med bra resultat.

Sedan kan man naturligtvis undersöka vad som orsakat att de fått så långa värden. Så det inte händer en gång till. Vi vet också att stress gör att tarmen inte lika bra kan ta upp den näring som vi får i oss. Vi kanske äter mat med rätt bra järn och vitamininnehåll - men vi tar inte upp det.

OM du har någon liknande historia själv. Berätta gärna så andra kan läsa. Skriv under "mötesplatser",Stötta varandra... Jag ser gärna att hemsidan fylls av dina tips och kunskaper också...