Stressymtom
Delar av sidan kommer från min bok " Att vända stressen" Ekelunds förlag juni 2000.
Ta dina signaler på allvar för vi människor har en otrolig förmåga att förneka hur vi egentligen mår. Liksom vi har en förunderlig förmåga att stå ut med dåliga situationer och tro att det är normalt, eller vårt fel. Det kan gälla dåliga kärleksrelationer, en ohälsosam arbetsmiljö eller hur friska och lyckliga vi kan förvänta oss att få vara.
Symtom i kroppen
Här följer tecken på stress som kan märkas i kroppen. Kanske mindre tecken men dock…
- Hög grundspänning. Du sitter och trummar med händerna, vippar med fötterna och rör dig oroligt när du sitter still eller köar. Känner dig orolig och rastlös.
- Håret verkar dött och huden blir gråaktig.
- Svettas lätt, dålig andedräkt (adrenalinet som luktar).
Här trappas det upp
- Ytlig, hastig andning - ofta. Stanna upp då och då och dra djupt efter andan och flytta ner den i magen.
- Magproblem: det "snurrar i magen", magkatarr, diarréer, magsår.
- "Matrubbningar": äter för mycket, felaktigt dvs ofta skräpmat och mackor, eller tappar aptiten och kan inte få ner en bit.
- Spänningar med tillhörande smärta, värk, kramp, tics, huvudvärk, migrän.
- Sömnrubbningar: sover bort fritiden, rasar i säng när du kommer hem och orkar inget mer, eller kan inte somna/vaknar lätt/för tidigt och ältar problem och lösningar på jobbet. Inte utvilad fast du sovit.
- Nedsatt immunförsvar som märks i form av återkommande förkylningar, att vi lätt drar på oss infektioner, magsjuka, och annat som "går" runt oss. Redan efter tre månaders stress är immunförsvaret nedsatt.v
- Helg och semestersjuka: du är så plikttrogen att du skjuter upp sjukdomar till din egen ledighet. Första semesterveckan ofta "bortkastad".
- Problem med blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar, och infarkt. Ökad risk om du röker och inte motionerar.
- Latenta sjukdomar bryter ut när kroppen inte klarar ytterligare belastning. T.ex. allergier, eksem, astma och andra allvarliga sjukdomar.
- "Underliga sjukdomar" t.ex. kan du ha symtom som flyttar på sig enligt ett mönster som sjukvården inte begriper sig på. Eller tycka att du hör dåligt fast du inte gör det bevisligen.
- Sexlivet och kärlekslivet avsomnar. Det kan vara brist på lust eller brist på fysisk förmåga. Kroppen tycker inte det här med sex är så viktigt om du lever i ett alarmtillstånd av kamp och flykt. Inte heller något du pratar om på arbetet - antar jag. Men stressens pris blir högt för vi behöver närhet och beröring.
- Koncentrationssvårigheter och dåligt minne. Om du har svårt på arbetet går mycket energi åt till att stå ut. Det blir för lite över för minnet. Du kan inte ta emot nytt eller sortera det som kommer in. Plus att hjärnan rent biologiskt tar "stryk" av främst ett ständigt kortisolpåslag (stresshormon).
- Stor trötthet. Fullständig urladdning som håller i sig länge! Ett par år kan vara vanligt utan att vara onormalt. Ofta är du eller behöver vara sjukskriven om du är så hör urladdad i energierna.
- ……………..……………………………………..säkert kommer du på något ytterligare.
Bakom många av symtomen finns en logik - om du känner till kroppens inbyggda försvarsresurser vid fysisk fara. Spänningar är bra om du ska slåss. Matsmältning är mindre viktigt om det brinner hemma. Vi känner inte smärta lika lätt. Bra om vi blir huggna av ett djur i skogen så vi kan släpa oss bort till hjälp trots såret. Men vi är inte gjorda för att leva i ett ständigt kamp, flykt, stresstillstånd. Därför blir vi sjuka.
Om du nu känt igen dig i många tecken sänd dig själv en stor varm uppskattning just nu. Det är ok att ha tecken på stress. Du läser ju hemsidan för att du vill göra något åt det eller hur? Allt som ska förändras måste först ses i vitögat dvs. erkännas, innan du kan göra något åt det.
Symtom i känslor och beteenden
Men stress märks inte bara i kroppen. Vi blir förändrade i vårt sätt att vara och leva. Det smyger sig in och vi vänjer oss och det är först när vi frivilligt eller ofrivilligt kliver åt sidan som vi undrar:
- Hur kunde jag stå ut? Tycka att det här var normalt?
Här följer stresstecken som kan märkas i känslor och beteenden.
- Skyndar i korridorer, hoppar över raster och lunch. Det här småspringande, den hastiga gången, att hela tiden försöka vinna tid genom att skynda är tecken på stress. Pågår det länge blir det till en osynlig vana som dessutom drar in andra. Vi skyndar på barnen, äter fort och ska se två filmer samtidigt på TV.n.
- Får ofta göra om. Blir lätt FF (= Fort och Fel). Fel, misstag, olyckor hänger också ihop med stress. Vi tror många gånger att vi sparar tid, men om vi räknar ut de gånger vi får leta papper, nycklar sparar vi ingenting.
- Ständiga känslor av otillräcklighet. Känslig, kommentarer tolkas lätt som kritik. Du har en gnagande känsla av att alltid ligga efter, göra fel gör att självförtroendet sjunker och då tål vi sämre kritik. Vi är så kritiska mot oss själva redan.
- Svårt fatta beslut. Allt är lika viktigt. Det här skapar problem för vi gör fel saker. Kanske börjar med det som ligger överst i högen, eller för att någon tjatar mest på oss. Hela dagar kan gå utan att vi får något vettigt gjort. Vi är vilse. Hela arbetslag kan lida av beslutsvånda. Bra beslut fattas när vi är lugna, har tänkt eller "känt igenom" var vi står.
- Lättirriterad och arg.(Stresshormonerna aktiverar dig ju för kamp och aggressiva beteenden.) Vanligt tecken som många erkänner. Plötsligt och omotiverat far du ut mot apparater, apparater, husdjur och andra oskyldiga.
- Svårt att lyssna, pratar oavbrutet själv, onåbar. Andra märker kanske det här mer. Vi blir otrevliga, egotrippade och minns inte fem minuter efteråt vad andra har sagt. Jag, jag jag är tydligt och vi avbryter gärna andra otåligt och tränger oss före.
- Orkar inte känna egna känslor eller medkänsla. Kan tycka illa om elever/kunder/medmänniskor. "Är mycket i huvudet" och vill inte känna jobbiga känslor. Intellektualiserar ofta.
- Ofta stark ilska, bitterhet och anklagar omgivningen. Nu har det faktiskt gått ganska långt. Vi känner oss trängda, maktlös och börjar se oss om efter orsakerna. Oftast andras fel. Här ligger vi gränstrakterna för utbrändhet. (Se det avsnittet också.)
- Distans, vill vara ifred. Arbetet, människor.. allt för mycket. Vi har gett för mycket, fått för många intryck och presterat för mycket för länge. Vi börjar dra oss tillbaka - en ren försvarsmekanism.
- Uppgiven, inget är roligt. Tröttheten breder ut sig, resultaten uteblir, orken är slut. Om det pågår under en längre tid är det hög tid att stanna upp, fylla på och göra något åt situationen.
- ……………………………………..fyll i själv något du tycker fattas
Om du märker att du är starkt stressad fastna inte i ett fack och nedvärdera dig själv. Du liksom alla andra gör så gott du kan. Kunde du ha gjort det annorlunda och bättre skulle du ha gjort det.
Symtom i det sociala livet
- Vi utarmar alltmer vårt sociala liv både på fritiden och på arbetet. Vi träffar inte vännerna, undviker fikat. Jobbet tar över mer och mer av vår personlighet. Vi försöker vinna tid men hindrar samtidigt påfyllningen som vi får när vi är tillsammans med andra.
Ta dina signaler på allvar!
Det verkar som om vi människor har en otrolig, ibland nästan skrattretande förmåga att bagatellisera symtom och signaler. Jag själv var ett sådant exempel som på - 70talet låg och arbetade på golvet på socialbyrån för jag hade så ont i magen. Men arbetade gjorde jag!
Vi avfärdar symtom med:
- Äsch det ligger i släkten. Lite krämpor får man väl räkna med. - Inga problem. Fem förkylningar på en termin. Oroa dig inte jag har koll på läget.
Vi får något slags "tunnelseende" som gör att vi stänger av, kämpar på och biter ihop. Har du symtom är det viktigt att du tar dem på allvar medan de är små. De tenderar alltid att växa med tiden om du inte gör något åt det. Om du tycker att du inte har råd eller sviker eleverna om du stannar hemma så tänk på att du behövs i ett lugnt och välmående tillstånd. Och att det kan kosta betydligt mer för dig längre fram om du blir långtidssjukskriven…
Många är sjukskrivna inom skolan idag, men det vore intressant att kunna ta reda på hur stor sjuknärvaron är. Att bortförklaringar är vanliga och att vi inte bryr oss om symtom tror jag bottnar i att vi har kvar gamla värderingar sedan bonde- och industrisamhället som säger att vi bara får bli trötta när vi kroppsarbetar. Allt annan trötthet är pjosk! Vi har heller inte förstått att vi har rätt att ha det bra i livet!
Vi älskar alla tester. Här är en enkel stresstest du kan göra. Du får snabbt indikation på om du är allvarligt stressad.