Vad är stress?

Boka rådgivning
med Barbro Bronsberg
Klicka
och fyll i formuläret så kontaktar jag dig.

Med över 26 års erfarehet erbjuder jag hjälp komma igen
från stress och utbrändhet, rådgivning per telefon m.m.

Boken Bränn inte ut dig ingår när du bokar.

startsida bronsberg.se

Utdrag ur boken "Att vända stressen" Möjligheternas bok - om vägar ut ur stressen för dig som arbetar i skolan. Barbro Bronsberg Ekelunds förlag 2000. Texten är något omgjord för att passa hemsidan. Boken kan köpas via min webshop och Inspirationsbutik.

• Hur kroppen fungerar vid verklig fara
• Kamp och flyktreaktion
• Spela dödreaktion
• Vad sätter igång skadlig stress
• Positiv stress, kunna påverka och lagom krav
• Negativ stress och känslor av otillräcklighet
• Vad kan utlösa stress
• Det är inte farligt arbeta intensivt kort tid
• Svårt att hitta boven

Vad är då stress?

Vi använder ordet ganska ofta när vi kanske mer är jäktade:

- Jag fick stressa iväg till bussen i morse.
- Kan inte du fixa det. Det blir för stressigt för mig.

Men stress är så mycket mer.

Inte tryggt hela tiden
Vi lever inte tryggt hela tiden. Ibland möter vi faror. Den fantastiska kroppen har då "inbyggt" förmågan att blixtsnabbt aktivera extra krafter för att överleva. Sinnena som vi tidigare kanske njöt med visar sig då vara oerhört viktiga varnare av faror. Du kanske sitter och läser och plötsligt känner du lukten av rök. Genast reser du dig och börjar leta varifrån det kommer.

En sen kväll på väg hem ser du en mörk skugga, en obehaglig person som verkar stå och lurpassa på dig. Genast stelnar du till, andningen förändras och du bedömer om det kan vara farligt eller inte. Du flyr eller tar upp striden tills du anser att faran är över.

Vad händer i kroppen vid verklig fara för livet? Det är viktigt att förstå vad det är som händer mer i detalj i kroppen när vi blir hotade till livet. Genom sinnena tar hjärnan in information i hjärnbarken. Den märker en fara och vi bedömer att den kan hota vår överlevnad. Hjärnan sänder då blixtsnabbt signaler till hypotalamus i mellanhjärnan som i sin tur sänder signalen vidare genom blodet till binjurebarken och genom nervsystemet till binjuremärgen om att extra krafter behövs.

Binjurebarken får signaler om att ge ifrån sig kortisol och Binjuremärgen får signaler om att avge adrenalin (långtidsverkande) och noradrenalin (korttidsverkande). De tre kallas stresshormoner och gör kroppen färdig för kamp eller flykt.

Kamp och flyktreaktioner
Vi andas genast ytligare och hastigare. Ibland håller vi andan helt för att lyssna ordentligt. Adrenalinet ökar pulsen, hjärtat slår fortare, blodtrycket stiger för vi behöver mer syresatt blod till musklerna, som samtidigt spänns och gör oss starkare. Vid kamp får vi mer kraft till armarna som ska slåss. Vid flykt går kraften till benen så vi kan springa. Vi bedömer hur mycket vi behöver ta i - och handlar. Vi svettas lättare, all vår uppmärksamhet riktas mot faran och vi tänker på hur vi ska klara oss ur situationen.

Det blir alltså en överbetoning av vissa funktioner i kroppen som behövs just då, men också en nertoning av andra funktioner som inte är så viktiga, som att smälta maten. Det förs mindre mängd blod till matsmältningen och inre organ som levern. Det här tillståndet är tänkt att hjälpa oss under en kortare insats.
När faran är över sänder hjärnan återigen signaler - nu om att allt kan återgå till det normal. Efteråt är vi ibland darriga och trötta och behöver vila. Lugnet lägger sig i kroppen och vi svettas och kissar sedan ut stresshormonerna.
Den här kortare insatsen är inte skadlig. Vi ska var glada att vi har den här överlevnadsförmågan. Tack för det kroppen!

Förlamning - spela död-reaktion
Det finns också ett tredje tillstånd som man allt mer talar om inom stressforskningen och det är - förlamning, spela död. Det aktiveras när vi under en längre tid bedömer att vi inte har tillräckliga fysiska, emotionella och mentala krafter för att klara av en kamp eller flykt. Utsöndringen av noradrenalin minskas och musklerna blir istället slappa. Det här tillståndet blir också skadligt i längden med alltför låg aktivitet i kroppen så det handlar inte om att vara lugn och avslappnad.

Vad sätter igång skadlig stress
Den skadliga, negativa stress man oftast talar om, och skriver om i tidningar och massmedia handlar inte om att vi hela tiden är fysiskt beredda på grund av att det brinner, eller att någon förföljer oss i mörkret. Den handlar om att vi upplever vissa situationer och personer som så hotande på ett psykologiskt plan att vi kroppsligen reagerar som om vi var hotade till livet.

Om du föreställer dig att du i din ena hand har dig själv dig själv, din förmåga, dina kunskaper, ditt intresse och engagemang i livet just nu. Det du vill och orkar satsa i livet hemma och på arbetet. Den du är - ärligt. Inte den du borde vara. I den andra handen har du omgivningens krav. Det kan vara på arbetet, hemma, på fritiden eller i andra roller som dotter/son och vän. Men kraven kan också komma inifrån dig själv. Den du tycker att du borde vara.

Positiv stress, kunna påverka och lagom krav
Om skillnaden mellan din förmåga och omgivningens (och egna) krav är liten, eller lagom stort pratar man om positiv stress. Positiv stress kan vara en utmaning, något som du frivilligt söker dig till, som du inte riktigt vet om du klarar av fullt ut. Men du upplever ändå att du har kontroll på läget och kan påverka i ganska stor utsträckning. Det kan t.ex. vara att hålla ett föredrag inför en större publik, eller tävla i något.

Men det som är lagom stor skillnad för dig, är kanske alldeles för stort för en annan person som skulle få starka stressreaktioner av att hålla ett föredrag. En del tycker om den "adrenalinkick" de får av den positiva stressen. De kommer upp i varv och får mycket gjort. För många idrottare ger det här den extra energi de behöver för att prestera bra.

Men för mycket av det goda kan övergå till negativ stress. Man kan faktiskt älska sitt arbete mycket, ha roligt och ändå bli sjuk för den sammanlagda påfrestningen blir för stor.

Negativ stress och känslor av otillräcklighet
När skillnaden ökar ännu mer mellan omgivningens (och egna) krav och din förmåga övergår situationen till att uppfattas som en fara. I vardagen kanske det betyder att du känner dig otillräcklig, inte hinner med, och att du känner dig styrd utifrån utan att kunna påverka. Kroppen aktiverar då stresshormonerna med fullt påslag.
Skillnaden kan bli för stor av två anledningar:

1. Du förändras och vill, kan, eller inte orkar satsa lika
   mycket längre. Men omgivningens (och egna) krav
   är kvar på samma nivå. Du kanske blir sjuk och inte orkar lika mycket, eller grubblar mycket över problem med äktenskapet, eller du bara inte vill satsa lika mycket som tidigare.
2. Omgivningens (och egna) krav förändras. Det kan handla om en stor förändring som medför nya arbetsuppgifter, nya arbetskamrater och chefer. Eller en ny omfattande läroplan som förväntas vara i praktiskt bruk dagen efter att du läst den. Eller att ditt eget barn har det svårt och behöver dig mer.

I båda fallen känner du dig otillräcklig - du vill - men kan/får/inte, eller vill inte och upplever att du måste prestera på samma sätt. Då går du förmodligen omkring med mätbara stresshormoner i blodet. Om det mest är du och din förmåga som förändrats kan du antingen stå ut och acceptera att du inte högpresterar under en tid, eller försöka komma igen på andra sätt, lära dig något där du saknar kompetens och genom att säga ifrån eller be om hjälp.

När omgivningens krav förändras kan du också begära hjälp, kräva att få handledning av arbetsgivaren eller t.ex. gå en datakurs. Det kan också vara bra att få ta förändringen i din egen takt. Om flera upplever att omgivningens nya krav är stressande är det bra att ta sig tid att diskutera, och tillsammans i arbetslaget försöka förbättra.

Vi är här inne på helt subjektiva, upplevda "faror" som är olika från person till person. Under livet varierar det också i olika faser. Så det är inte alltid mängden arbete som stressar oss. (Men det är klart att det finns en övre biologisk gräns för vad vi klarar av.) Många personer tycker om att ha många bollar i luften. Medan andra blir lättare stressade.

Vad kan utlösa stress
Situationer och upplevelser som kan utlösa stress är:

• När du känner borde, måste, ska plikt,
• Känslor av otillräcklighet och skuld.
• Att inte kunna eller få påverka sin situation. Känna sig maktlös.
• Tvång och olust. Allt tvång tar enormt mycket energi.
• Oro, rädsla och hot.
• Meningslöshet och tristess.

Men också om du:

• Inte blir bekräftad och sedd.
• Är ofrivilligt utanför och ensam alternativt aldrig får vara ifred.
• Har dåliga relationer (t.ex. konflikter, kontaktlöshet) på arbetet och hemma.

Eller:

• om du möter alltför många förändringar på för kort tid inom viktiga områden i ditt liv.
• Om du har för mycket positiv stress i ditt liv!!

Den skadliga stressen uppstår alltså när vi lever med känslor av otillräcklighet och att inte kunna, eller få påverka vår situation under en längre tid. Det finns också med känslor av tvång och olust. Vi kan leva i ett tillstånd där vi "lurar" kroppen att det är livsfara på gång dag efter dag, vecka efter vecka. Kanske flera år i rad. Det orkar inte kroppen. Den blir utmattad och många funktioner blir störda som sedan visar sig i stressymtom. Allvarliga sjukdomar som legat latenta bryter ut. T.ex. magsår, astma och hjärt-kärlsjukdomar.

Det är inte farligt arbeta intensivt kort tid OM…

Ibland när jag skyndar över gatan, eller svarar andfådd i telefonen för att jag släpat mig tre trappor upp utan hiss med kassar i händerna kommenterar folk:

- Du stressar väl inte?

Eller om jag arbetar intensivt och koncentrerat under sex veckor med resande och föredrag:

- Du bränner väl inte ut dig?

Nej, jag gör inte det.

Så jag skriver det här för att understryka att det inte är farligt eller ens stress att andas fort och skynda över gatan (det är mer jäkt) eller bära tunga kassar i trappor (det är snarare motion).

Det är inte heller farligt att arbeta hårt. Förutsatt att du gör det under en begränsad tid, om du själv har valt det, dvs. har en känsla av kontroll och frivillighet och att du ser till att ta väl hand om dig under tiden. Samt att du belönar dig och varvar ner ordentligt efteråt. Kanske arbetar på halvfart eller tar ledigt några dagar (eller längre beroende på hur länge du arbetat hårt) och varvar ner.

Några tips för dig som arbetar hårt i perioder.

1. Gör det du tycker om och är bra på så har du automatisk mer ork och glädje medan du arbetar.
2. Förvarna dina nära och kära så de vet om att det kommer en intensiv period. Fråga hur ni på bästa sätt ska ta er igenom den tillsammans. Planera in belöning både för dig och de hemma som säkert får ta sin del av "projektet". Se till att inte permanenta deras väntan på dig. Barn går inte i repris!
3. Ta väl hand om dig och din kropp genom att motionera, sova och äta ordentligt. Bada gärna aromabad eller se till att du får massage och andra behandlingar.
4. Släpp höga krav och dåligt samvete för allt det du inte hinner med under den perioden. Varje JA innebär ett nej till något annat. Du har nu sagt ja till en viss intensiv period. Du kan då inte samtidigt göra allt annat lika bra: städa, hålla kontakten med andra, utveckla andra sidor av verksamheten eller minnas alla detaljer. Förenkla och förenkla allt runt dig.
5. Se till att ha roligt varje dag. Fundera ut hur du på bästa sätt kan få in glädje, lätthet, påfyllning av egen energi och se till att få den.
6. Be om hjälp och delegera. Du behöver inte göra allt ensam.
7. Din egen tid är helig under denna period liksom den tid du självklart har bokat in för återhämtning efteråt.
8. Meditera, lyssna på ett avslappningsband (eller gör något annat) innan du går in i familjen. Var närvarande här och nu när du väl är med familjen. Hitta ditt sätt att bli renad från stress på jobbet och så du kan möta dina nära och kära på bästa sätt.
9. Medan det pågår och om det blir körigt: stanna upp fem minuter varje heltimme och samla ihop dig genom att blunda, andas djupt några gånger och ta ut ny kompassriktning. Just tät kontakt inåt är viktigt för att inte tappa bort sig under intensiva arbetsperioder.
10. En liten varning till sist: Minns att det är lättare att få ett nytt arbete än en ny familj! Lura inte dig själv år efter år: - Bara jag är färdig med det här… så blir det lättare och annorlunda. Livet är ingen generalrepetition. Det är premiär varje dag…dagarna tickar på, barn växer upp, partner och vänner utvecklas …och inget kommer tillbaka.

Minns också att för mycket positiv stress kan göra oss sjuka om vi inte får gå ner i varv och vila mellan aktiviteterna.

Läs mer om positiv och negativ stress här!

Eva har varit sjukskriven för stress. Här är några av hennes tips för att inte komma in i det igen sedan hon börjat arbeta. Hon har gått och lärt sig kognitiv beteendeterapi - som ett sätt att hantera stress.