Månadens gäst augusti 01

Längst ner på sidan finner du alla de andra som varit Månadens gäst. Mycket läsvärda tips!

Barbro Bronsberg - Min egen väg tillbaka.

Hur har du kommit igen själv då?

Det är en vanlig fråga som jag fått många gånger och faktiskt… jag har nog inte sammanfattat den utan att samtidigt vara pedagog och väva in fakta och ge övningar… så här kommer en version.

Jag kommer säkert att gå in och ändra då och då vartefter jag tänker till.

Kom nu ihåg att jag har detta som mitt yrke! Jag ägnar mycket tid åt att arbeta med mig, prova på olika metoder, behandlingsformer osv. för att kunna berätta för andra. Du behöver inte vara lika grundlig om du inte ska förmedla till andra.

Jag har en lång historia som duktig flicka!

Att jag blev sjuk av stress, och "utbränd" (ordet är så negativt och definitivt att jag numera är försiktig med att använda det) är inte konstigt om jag ser mig om i mitt liv.

När jag var 29 år var jag sjuk av stress. Jag hade då arbetat socialt i 10 år, före under och efter utbildningen till socionom. Det var kriminalvård, (rättspsyke) jag var övervakare, arbetade inom åldringsvård både som hemvårdare och kurator (vikariat), svenskar på socialbyrå, flyktingar från latinamerika, zigenare, mera svenskar och så… orkade jag inte mer…

Mina symtom var:

• Ont i magen ofta
• Sömnsvårigheter
• Yrsel var sjätte vecka då jag låg ner i tre dagar och vilade Irritation
• Avståndstagande av människor (klienter, vänner, människor på gatan - alla)
• Negativt tänkande
• Tyckte illa om mig själv
• Ångest
• Känslor av hopplöshet och frustration
• Överaktivitet - jag tog på mig för mycket och hade svårt att gå ner i varv

Men jag hade redan i nian känt av tecken på stress. Faktiskt tänkte läkarna operera mig för jag hade ständig kramp/ont i diafragman. Ha! Det var ju stress! Överkrav. Vara duktig och göra bra ifrån sig till skrivningarna så jag skulle komma in på gymnasiet.

På gymnasiet fick jag magkatarr. Jag hade roligt med kamraterna, men pluggade mycket, reste lång väg till skolan, konstant sömnbrist, mycket nervös, orolig, skolsköterskan såg till att jag fick lugnande piller utskrivna (piller som jag senare förstod var vanebildande och gav biverkningar - så jag kastade bort dem. Gud så galet. Ge en tonåring en massa lugnande tabletter - och det utan information…)

Mina föräldrar skiljde sig. Något de skulle ha gjort långt innan.

Jag hade fyror och femmor i betyg och var alltså en mycket duktig flicka. Klädde mig ordentligt - utom sista ring… då jag inte orkade vara duktig längre. Jag struntade en del i skolan, men mina tidigare duktiga år gjorde att jag fick bra betyg i all fall. Jag av upp flera gånger. Orkade inte ens gå till vissa prov. För stor press.

Så det var inte underligt att jag vid 29 års ålder inte orkade mer. Fast jag förstod ingenting på den tiden av det här med stress, inre höga krav - få för lite påfyllning själv etc.

Jag sa bara upp mig från socialförvaltningen - och skämdes. Kände mig misslyckad… jag hade ju tänkt mig att jag skulle arbeta som socialarbetare hela livet och göra "karriär" där. (Man gör inte karriär som socionom - man byter bara område och möter olika sorters smärta…)

Undvek folk i två år...

De två första åren sedan jag frivilligt sagt upp mig ( En socionom sjukskriver sig inte, visar sig inte svag… antingen ställer man upp på villkoren på byrån eller drar…) undvek jag folk.

Det enda jag ville var att slippa möta människor som jag skulle ta ansvar för, ta hand om, hjälpa med deras olika behov. Så jag och en annan f.d. socionom skrev en bok om invandrarkvinnor. Det var så skönt att sitta själv och skriva.

Jag tolkade också på polisen (jag pratar spanska) - lika skönt det. Inget ansvar mer än i stunden. Jag fick också tillfälligt arbeta med två poesiprojekt. Jag ordnade tävlingar, uppläsningskvällar osv. Det var underbar! Något annat än svårigheter och smärta.

Jag höll också kurser i rollspel via studieförbund. Allt var mycket friare och jag behövde inte möta människor varje dag, hela dagar. Jag fick mycket tid för mig själv. Tror jag glömde säga att jag samtidigt som jag sa upp mig, skiljde mig - och det för att mannen blev psykiskt sjuk - och flyttade… allt på en gång…

Så man kan ju inte säga att jag precis vilade mig första tiden. Det överaktiva höll i sig. Men det värsta släppte genom byte av arbete. Och fortfarande hade jag inte förstått något av vad som hände i mig.

Kunskaper om stress är bra.

Det jag gjorde rätt:

Jag sa upp mig. Jag vågade ta mig bort från det som gav mig mest smärta. Att jag gav mig själv större frihet genom att inte möta människor varje dag. 1981 hade jag fortfarande inte förstått något av vad jag "råkat ut för".
Det kommer när jag på en veckokurs i positivt tänkande med Mike Pegg - möter Nina Vestlund. Också en fd. socionom som hoppat av. (Nina skriver jag senare boken Bränn inte ut dig med). Hon hade läst en artikel om "The burnout syndrome" - en artikel om socialarbetare i USA - som hade vissa symtom som påminde och mina och Ninas.

Det som hjälpte mig:

Insikten om att jag inte är ensam. Att det var ett mönster hos många som arbetar med människor. Att det går att göra något åt det. Kunskaper! Kunskaper hjälpte mig att förstå min egen situation. Någon att prata med. Läs böcker, artiklar och förstå mer om vad som händer i dig och din kropp när du blir stressad. Läs om arbetsmiljöer, ojämlikhet, dåligt fungerande äktenskap eller vad som nu stressar dig.

Lägger om min kost.

1981 gick jag igenom en mindre operation. Jag blev satt på "skonkost" efteråt dvs. jag fick bara äta grönsaker en tid. Under den tiden var mina magproblem helt borta. Samma stund som jag började äta kött kom smärtorna tillbaka. Jag slutade genast och har sedan dess aldrig ätit kött. (Jag har smakat varmkorv en gång och fick ont i magen i tre dagar)

Jag började tänka mer på vad jag åt och drack. Drog ner på mitt tedrickande (svart te) och se - mina sömnproblem blev bättre.

Det jag gjorde och gör rätt:

Jag tänker mycket på vad jag äter och dricker. Försöker ständigt förbättra mig så jag äter mer grönsaker, frukt, KRAV kvalitet. Tänker på när jag bäst bör äta, att jag lagar bra mat när jag är ensam osv. osv. Kost och välbefinnande är mycket viktigt. Stress och kost hör ihop . (Tyvärr! För dig som inte vill ändra på dina matvanor...)

Avslappning blev min stora vändpunkt!!!!

Min första stora vändpunkt som gjorde att jag började göra något åt min stress och mina höga krav, inträffade den dag jag på arbetstid låg och lyssnade till ett avslappningsband.

Efteråt förstod jag att jag för första gången i mitt liv hade varit lugn på arbetstid. Jag hade visserligen mediterat - men sporadiskt sedan 1970 - men detta med avslappningsband var min grej det kände jag.

Jag började med Lars Eric Uneståhls band och har provat många. I princip kan man säga att jag sedan 1983 har gjort avslappning och mediterat regelbundet varje dag! Varje dag!

Mental träning och liknande metoder är otroligt bra för att häva stress! Du känner verkligen att du tar kommandot i ditt liv. Att du kan nå dina mål. Att tanken skapar.

Det jag gjorde och gör rätt:

Jag ser till att gå ner i varv varje dag. Morgon och kväll eller eftermiddag ännu hellre. Men det är inte alltid det fungerar på eftermiddagen. Men kväll blir det alltid gjort och vaknar jag på natten och har svårt att somna om lyssnar jag på band eller gör t.ex. andningsövningar. Regelbundenhet är viktigt! Inte bara göra när man har lust eller tid.

Personlig utveckling och självterapi.

Samtidigt som jag upptäckte avslappningen - och de positiva effekter det gav - började jag med självterapi eller personlig utveckling mycket metodiskt.

Jag lärde mig några visualierings, symboltekniker som jag kan bearbeta mig själv, mina känslor, mina blockeringar, min barndom - allt allt. Och jag har gjort det i princip varje dag sedan 1983. (I samband med avslappning och meditation.)

Jag har verkligen dykt djupt och länge in i mig själv, mina dolda motiv, de höga krav jag gick omkring med, dåligt självförtroende, negativa mönster jag lärt mig i barndomen och senare i livet. Oj oj så jag har arbetat med mig själv - och det har gett resultat!

Jag har varierat genom att gå på behandlingar av andra som är inriktade på personlig utveckling, terapi, kroppsbehandling. T.ex. Body Harmony, Rosenterapi, dr Bachs blomsterdroppar. Att arbeta med mig själv och mina begränsningar för att få fram mer och mer livsglädje, lätthet och nå mina mål har blivit ett sätt att leva - utan att jag tänker på det - ungefär som att man borstar tänderna och tvättar sig.

Vi människor har så många dolda motiv och känslor som styr oss och oftast piskar oss framåt. När vi var födda att leva ett liv i lätthet, kärlek och glädje.

Det jag gjorde och gör rätt:

Jag iakttar mig själv, vägrar godkänna begränsningar, rädslor och blockeringar. Jag ger mig rakt in med hjälp av olika metoder och löser upp och löser upp. Jag har gjort en kassett "Omvärdering" som har en av de övningar jag gjort tusentals gånger under årens lopp. Kan varmt rekommenderas!

Min andliga livssyn.

Genom att arbeta med mig själv, meditera, lyssna på avslappningsband har jag kommit att se världen ur ett mycket andligt perspektiv. Inte religiöst - dvs. i någon speciellt inriktning.
Mer en känsla av att livet är underbart, ett äventyr, något vackert som är besjälat av en stor själ som finns överallt. I allt! Det sättet att se på livet har gett mig glädje, en känsla av äventyr.
Den har lärt mig självkärlek, kärlek och respekt inför andra människor och allt levande.

Det jag gjorde och gör rätt:

Jag finner mening i vardagen. Jag ser hela tiden möjligheter, att det finns en god mening, en god plan för mänskligheten. Livet har blivit ett äventyr.

Böcker jag kan rekommendera: Samtal med Gud, Den nionde insikten, Ken Careys böcker. Många som "bränner ut sig" förlorar just känslan av glädje och mening i livet. Det är viktigt att våga ägna sig åt de stora frågorna. Och hitta sitt eget svar…

Motion.

Det jag började sist med var motion! Jag hade kunskaper om stress… läste böcker, arbetade psykologiskt med mig - men jag motionerade inte. Till slut var det en viss huvudvärk som tvingade mig - den släppte bara när jag gympade. Så tydligt kroppen talar.

Det jag gjorde och oftast gör rätt:
Jag motionerar. Inte mycket men lite hela tiden. Jag cyklar varje dag och jag gympar. En tid nu har jag inte kunnat för jag har stukat foten och haft en del fysiska bekymmer som hindrat mig - och det är inte bra. Men jag kommer att återvända så snart jag kan.

Arbetar med det jag vill - och är mamma.

Jag har hela tiden strävat efter att göra det jag tycker om och göra mer av det. Jag har valt frihet framför ekonomisk trygghet. Det är nu 20 år sedan jag startade mig firma och jag vill för mitt liv inte ha någon fast tjänst.

Jag arbetar fortfarande ganska mycket - men jag lägger in viloperioder och ibland längre ledigheter. Framförallt - jag gör det jag tycker om att göra: undervisar, skriver, gör kassettband och ger ljusakupunktur kombinerat med samtal. Jag har verkligen arbetat genomtänkt för att nå hit - och det reducerar min stress. Det brukar kallas "egenkontroll" inom stresshanteringen. Frihet är viktigt för mig.

Jag har lärt mig att jag når de mål jag vill nå och det ger mig ett lugn. Jag har en viss ekonomisk buffert. Om det skulle gå sämre en period. Det ger mig också lugn.

Samtidigt har jag prioriterat min son mycket. Avstått projekt, kurser och lagt mig på en nivå där jag får det att gå ihop med att vara mamma. Det valet är viktigt. Och jag vet att jag inte kommer att ångra mig. Det reducerar också stress. Att man är sams med sina livsval och inte känner dåligt samvete.

Jag har lärt mig ljusakupunktur för att kunna arbeta även som äldre - för min pension är inget att skryta med och jag vet inte om jag riktigt litar på att jag kommer att få ut ens det jag är berättigad till… eller det jag betalat in till pensionsförsäkringen….(Det är inte pessimistiskt…Det är något annat… vet inte vad..)

Det jag gör rätt:
Jag planerar och ser till att långsamt men konsekvent nå mina mål. Jag har en plan för firman och en plan för hur jag ska ta hand om mig medan jag arbetar. Jag ber om hjälp och jag har dragit ner på ambitionerna. Faktiskt! Jag använder mina visualiseringstekniker för att nå mina mål. Även affirmationer. Jag är nöjd med mina livsval. Gör det jag tycker om. Känner stor mening i livet överhuvudtaget.

Jag erkänner mina starka sidor.

Jag erkänner min styrka. Jag har ett mycket bättre självförtroende idag. Jag vågar lita på min förmåga att skapa det jag vill.

Jag gör det jag är bra på samtidigt som jag tar hand om mig själv. Jag har en stor kapacitet och jag använder den….för att skaffa mig ett så bra liv jag kan föreställa mig…. Nu tror du kanske att jag inte gör annat än tar hand om mig och mediterar och motionerar… men jag avstår också… t.ex. slötitta på TV, ha många prylar som tar tid och kraft osv.

Det är ett val - och ditt val är säkert ett annat. Det här är bara ett sätt att komma igen och må bättre…

Handledning och hjälp.

Vad mera? Jo - jag har också skaffat mig handledning i arbetet. Där tittar jag även på mig själv som privatperson. Det måste jag ha för att kompensera att jag inte har arbetskamrater, och för att få någon som speglar mig utifrån. Handledning är ett måste för oss som valt att arbeta med människor. Något som naturligtvis arbetsgivaren ska betala. Om den inte gör det… handled och spegla varandra eller betala själv - så ofta du har råd. Har du inte råd varje vecka. Ta då en gång i månaden.

Det finn säkert mycket mer, men nu skickar jag upp sidan så den kommer upp någon gång. Jag ligger efter för jag ska flytta privat. Hoppas du fått några nya idéer.

Mina vänner (lagt till okt 01)

Naturligtvis! Jag glömde skriva något som naturligtvis har betytt och betyder mycket för mig. Mina vänner! De är en rik tillgång som är ovärderlig. Jag vårdar mitt nätverk ganska flitigt. Tycker det är roligt och jag känner tacksamhet i mitt hjärta när jag tänker på dem.

Jag har vänner över hela landet som jag besöker (ofta när jag reser i arbetet) och ringer - och över planeten (via e-mail). Jag har vänner av båda könen i många olika åldrar och med mycket varierande bakgrund socialt, politiskt, andligt. Jag ser det som en gåva att få lära känna deras sätt att se på livet. Känner mig oerhört priviligierad som möter så fantastiska människor genom mitt arbete när jag reser och jag tar fortfarande till mig nya människor som mina vänner. Och jag har vänner kvar sedan jag var 15 år.

Jag mediterera på håll med vissa. Jag har utvecklingshelger med andra. Småpratar i mobilen på väg hem från ett uppdrag. Jag försöker alltid peppa och stött och ringa om någon har det svårt.

Men jag sätter också gränser. Vågar stänga av telefonen och vara för mig själv. Ja absolut. Mina vänner är viktiga påfyllare för att jag ska må bra. Kram till er alla!

Barbro Bronsberg
önskar dig det bästa på din stig tillbaka om du varit eller är stressad, utbränd, utmattad eller vad du kallar det.

Till Månadens gäst juni juli 01
Inga Mari Solders. Rosenterapeut som även har kurser i tystnad och retreat.

Till Månadens gäst maj 01
Lena Hammarbäck berättar bl.a om hur hon arbetar med rehabilitering av utbrända i grupp. Hon arbetar mycket med människor i skolan.

Till Månadens gäst april 01
Magnus Callmyr berättar om sin depression och vägen tillbaka. Bra information som du kan ha nytta av liksom att besöka hans hemsida.

Till Månadens gäst mars 2001
Tom Hägg Qi terapeut som sedan 15 år hjälper människor tillbaka till ny energi genom ljusakpunktur. Speciellt bra för de som är trötta, stressade och utbrända.

Till Månadens gäst februari 2001
Siv Teresia Vikner berättar om varför det är viktigt att lära sig meditera. Hon håller regelbundet kurser som du kan deltaga i. Hon reser även till din ort om ni när några stycken som vill lära er.

Till Månadens gäst januari 2001
Marie berättar om sin egen väg tillbaka från stark stress och sjukskrivning.

Till Månadens gäst december 2000
Björn Melander musiker och producent av avslappningsmusik.

Till Månadens gäst november 2000
Ylva Franzén Erotikpedagog som pratar om stress, sex och hur viktigt det är med njutning. Hon har kurser för stressade par m.m.

Till Månadens gäst oktober 2000
Birigt Eriksdotter sjukgymnast som pratar om rehabilitering av utbrända och ger antistressråd.

Till Månadens gäst sep 2000
Irén Svensson Nylén. Homeopat som pratar om stress och utbrändhet ur sitt komplementära helthetspersperspektiv.

Till Månadens gäst aug 2000
Christina Moraeus.Utbildare i arbetsmiljö. Inspirerande talar som reser över hela Sverige.