FAQ - svarssida

5. Jag är orolig att jag fått obotliga hjärnskador. Har läst om det.
Jag minns så dåligt.

Jag är verkligen ingen expert på det här med hjärnstress. Men jag följer med en del i det som skrivs och diskuteras - och möter vänner, patienter (mina som jag ger ljusakpunktur och pratar med ), och medmänniskor via hemsidan som beskriver pratar om det här.

Själv hade jag inte sådana symtom när jag var utbränd i slutet av 70 talet och början av 80 talet.
Däremot märkte jag av liknande symtom när jag mådde dåligt efter min skilsmässa. Jag tappade vanliga ord. Jag kunde inte "hålla tråden" när jag höll föredrag eller pratade med människor. Visste inte vilken dag det var eller knappt år för den delen. Det var både ångestfyllt och skönt. Ångesten kom över att jag inte kunde leva ett vanligt duktigt liv, sköta mitt arbete - och en tjänstekvinna på Försäkringskassan som hånade mig.

Ungefär så här gick samtalet:

- Men överdriver du inte behovet av ett gott minne.
- Men jag klarar inte av att hålla ett föredrag. Det tar slut ideligen
- Men det finns ju annat du kan göra som inte kräver så mycket minne. Det finns de som har svårt att minnas
- Men jag måste minnas mina föredrag med fakta. Det är det jag lever på... osv.

Det var som att det var "fullt på hårddisken". Jag hade stora inlärningssvårigheter också. Kunde inte få i mig nya fakta som t.ex datorprogram och liknande.

Det "sköna" var att omvärlden försvann. Att jag kunde vila i nuet och slippa alla "måsten", allt jag borde göra osv. Men det kräver ju att man är sjukskriven.

Så här efteråt och när jag pratat med andra som både varit med om det, och de som arbetar med att hjälpa människor tillbaka efter stark stress och utbrändhet (alla är ju inte lika okunniga som den kvinna jag råkade ut för på min Försäkringskassa)

Knoppen sitter i kroppen!

Om man har haft det jobbigt länge, varit stressad av olika skäl, och kroppen är mycket nersliten och trött är det inte konstigt om också hjärnan påverkas. Den är ju en del av kroppen. Varför skulle den fungera perfekt när allt annat inte gör det?

Har man jobbigt känslomässigt vänds ens uppmärksamhet inåt, mot känslorna, mot det smärtsamma, kaotiska, traumatiska området och då finns det inte mycket kraft över för att vara en "duktig flicka" i det yttre. Livet kräver sin tid för att läka. Ungefär som att man förr i världen insåg att den som hade sorg behövde ett "sorgeår". Då bar man antingen svarta kläder - eller åtminstone ett sorgband som visade att man inte var riktigt i full kraft, inte var sig själv.

Men vi kräver av oss att vi alltid ska vara pigga, glada och villiga att lära mer, prestera ännu mer och aldrig låta sådant som svåra känslor påverka oss. Så fel vi gör oss själva. Så hårda vi har blivit mot oss...

Så acceptera om huvudet inte hänger med! Acceptera det dåliga minnet och tillåt dig gå där i dimman. Inse att hjärnan också är trött. Hitta på knep för att komma över de värsta faligheterna som att glömma stänga av spisen eller låsa dörren eller så... (Jag har gått hemifrån med vidöppen dörr. Snälla grannar stängde dörren.)

Det som händer biologiskt.

Det forskare har kunnat iaktta är att den finns en liten del i hjärnan som heter hipocampus,(ser ut som en liten sjöhäst, därav namnet ) som "skrumpnar" vid långvarig stress. Det är detta som gör att människor får svårt med minnet. Det de också glädjande har funnit är att hipocampus återhämtar sig när vi återhämtas oss, vilar, går ner i varv, ger kroppen de vitaminer och mineraler som den behöver. Det tar tid men det går att läka denna viktiga del för minnet. Så återigen talas det om hur VIKTIGT DET ÄR MED BIOLOGISK ÅTERHÄMTNING!

Det går att komma tillbaka även från minnessvårigheter.

Jag har i praktiken mött människor som gått med dåligt minne i flera år - och med tiden kommer de igen. Jag har själv idag lika bra minne som innan min kris i samband med skilsmässan. (Det varade kanske ett år eller så mitt dåliga minnet).

Jag har också hört föredrag av Thöres Theorell som är en mycket seriös forskare kring stress.(Karolinska institutet har jag för mig). Han hävdar bestämt att hjärnan har stor kapacitet. Att den kan hitta nya vägar - om nu vissa områden i hjärnan skulle bli "utslitna". Precis som människor som varit med om stroke, bilolyckor och annat kan träna upp hjärnans funktioner igen. Det finns även andra som hjälper människor tillbaka från stress och utbrändhet som hävdar det samma.

Så låt inte de värsta skriverierna, forskningsresultaten skrämma dig! Du har det nog jobbigt som det är om detta är ett problem för dig.

Det tar dock tid. Lite tips...

Erfarenheterna visar dock att det tar tid att komma igen när man gått ner sig så att hjärnans minnesfunktioner påverkas. Med tid menas ibland 1-2 år. Det beror på din situation, hur mycket hjälp du får och kan ta orka ta emot. Men det KAN gå fortare... Eller det kanske "bara" är så att du har så många känslor att ta hand om att du inte har ork för den yttre, "duktiga", presterande världen.

Som vanligt gäller - ge dig själv kärleksfull tid. Hacka inte på dig själv:

- Nu kan jag inte ens räkna poäng i yatzi längre. Jag är så djävla dum dum dum
- Jaha nu är det bevisat att jag är vimsig och hjärnskadad nu har jag gjort xyz igen

Älska dig själv! Tillåt dig att ha dåligt minne. Men försök att ordna din vardag så du inte gör alltför "dumma saker". Var sjukskriven om ditt arbete kräver precision, snabbhet och minne. Dölj det inte för dig eller andra så att saken kan gå riktigt snett.

Jag tror inte på minnesträning. Det är inte det det handlar om... men visst... jag kan ha fel... och om du tror på det ska du prova det.

Däremot tror jag på vissa saker som hjälper kroppen att självläka och börja ladda energi igen och det är de alternativa metoder som har med Qi kraft (livskraft) att göra:

• Medicinsk Qi gong - det finns idag kurser över hela landet. Du går en helgkurs och kan sedan öva på egen hand. Eller gå en gång i veckan tillsammans med andra så det blir av. Studieförbund har ofta kurser. Eller fråga någon som utövar alternativ medicin om de känner någon bra lärare. ( Se även mina länkar på hemsidan)
  
• Ljusakupunktur eller moxaakupunktur eller akupunktur över huvudtaget. Men jag är ju själv utbildad i ljusakupunktur och vet att metoden är bra för att just få Qi kraft och självläka. Du hittar terapeuter över landet här.
  
• Vitaminer, mineraler tror jag också är viktigt att undersöka. Så din kropp har en chans att fungera som den är tänkt.

Jag tar tacksam emot tips från dig om du som läser vet något mer som inte står här som kan hjälpa andra som har dåligt minne, och kanske är rädda för att deras hjärna har blivit förstörd.

Ett annat sätt att se - som kanske tröstar?

Det kanske också är bra att ditt minne får vila. Att det blir lite tyst. Att du har svårt att hitta de vanliga orden och begreppen. En del har upplevt hur de börjat hitta på egna ord. En kvinna kunde inte hitta ordet "kvarn" utan sa "mjöleri". Lite som barn gör när de inte känner till de etablerade begreppen.

Kanske kan du se det som att du är i en kreativ fas där du hittar på egna ord. Kanske kan du också vila i att det finns så många ord, begrepp och "sanningar" som inte är dina - egentligen. De är något som du lärt dig i skolan, läst i tidningar eller sett på TV. Så när minnet vilar får du en chans att fokusera på de allra viktigaste orden för dig. Du kan välja bort en massa "strunt" du lärt dig och få ett enklare språk som stämmer med med dig själv och din sanning.

Det här är inte sagt för att retas eller håna dig... jag vet att det ibland är mycket tufft när minnet inte fungerar... men det kanske gör att de hårda tankarna om dig själv lättar lite. Det viktigaste är att du accepterar att det är så här just nu. Att det är "normalt" inom ramen för vad som nu är "normalt" vad gäller utbrändhet. Den dubbla kampen att ha dåligt minne och samtidigt slå på sig själv (jag har så dåligt minne. jag klarar ingenting osv. ) bara fördröjer återhämtningen av kroppen.

Varma hälsningar

Barbro Bronsberg